Rädlsa!
Rädlsa är något man inte känner förrän man är riktigt rädd. Man kan vara rädd för något men den riktiga rädlsan känner mna inte förrän det gäller liv och död.
Denna rädsla träninger igenom allt, tränger igenom det roliga och vänder det till negativa saker. Varför ska man ehöva gå med denna rädsla dag ut och dag in utan att riktigt kunna släppa den. Den förförljer mig överallt och släpper aldrig taget om mig.
Rädslan att någon ska försvinna för mig, rädlsan att inte överleva. Jag vill kunna träna och röra på mig utan att vara orolig för att kolapsa, vill känna mig säker när jag ämnar huset, vill känna att jag inte behöver hämtas av en ambulans någonstans där jag befinner mig. Jag vill bara att rädslan att dö ska försvinna. Jag vet inte varför det kommer tillbaka, jag har ju inte tränat mycket, har inte varit sjuk. Enda orsaken som kan finnas är att mitt liv är en röra, mitt psyke gör att varje dag är ett hinder. Jag känner inte för att göra något.
Rädslan över alla dessa händelser som förföljer och skrämmer mig. Skrämmer mig för att hamna i samma situation själv. Jag vet att om man väl sitter där så går det inte att ta sig ur. Rädslan följer mig att jag ska träffa en likadan. Jag vill hitta någon som bryr sig om mig och tycker om mig för den jag är. Men rädslan att han ska vara likadan förföljer mig och gör att jag inte vågar lita på någon. Vill så gärna men det går inte alltid.
Rädslan att allt ljud helt plötsligt ska försvinna och jag inet ska höra något. Rädslan att det inte går att göra någonting åt. Vill leva som alla andra, höra vad folk säger. Varför ska jag bli föföljd av problem på problem?
Rädslan att Ajax helt plötsligt ska bli så sju katt vi inte kan göra något. Rädslan att inte räcka till för honom ocg se honom försvinna. Jag vill se honom åldras som ala andra hundar. Min älskade hund som är så snäll och go.
Dessa rädslor föföljer mig vart jag än går, jag vill bara leva normalt och slippa alla rädslor. Det är hemskt att hela tiden gå på helspänn. Faran kan lura bakom nästa hörn. Mina rädslor har blivit ett kretslopp, kan ingen bara bryta detta kretslopp. På utsidan ser allt bra ut, men på insidan är det kris. Jag berättar inte för någon utom den jag litar på mest . Linnéa min lilla älskling!
Denna rädsla träninger igenom allt, tränger igenom det roliga och vänder det till negativa saker. Varför ska man ehöva gå med denna rädsla dag ut och dag in utan att riktigt kunna släppa den. Den förförljer mig överallt och släpper aldrig taget om mig.
Rädslan att någon ska försvinna för mig, rädlsan att inte överleva. Jag vill kunna träna och röra på mig utan att vara orolig för att kolapsa, vill känna mig säker när jag ämnar huset, vill känna att jag inte behöver hämtas av en ambulans någonstans där jag befinner mig. Jag vill bara att rädslan att dö ska försvinna. Jag vet inte varför det kommer tillbaka, jag har ju inte tränat mycket, har inte varit sjuk. Enda orsaken som kan finnas är att mitt liv är en röra, mitt psyke gör att varje dag är ett hinder. Jag känner inte för att göra något.
Rädslan över alla dessa händelser som förföljer och skrämmer mig. Skrämmer mig för att hamna i samma situation själv. Jag vet att om man väl sitter där så går det inte att ta sig ur. Rädslan följer mig att jag ska träffa en likadan. Jag vill hitta någon som bryr sig om mig och tycker om mig för den jag är. Men rädslan att han ska vara likadan förföljer mig och gör att jag inte vågar lita på någon. Vill så gärna men det går inte alltid.
Rädslan att allt ljud helt plötsligt ska försvinna och jag inet ska höra något. Rädslan att det inte går att göra någonting åt. Vill leva som alla andra, höra vad folk säger. Varför ska jag bli föföljd av problem på problem?
Rädslan att Ajax helt plötsligt ska bli så sju katt vi inte kan göra något. Rädslan att inte räcka till för honom ocg se honom försvinna. Jag vill se honom åldras som ala andra hundar. Min älskade hund som är så snäll och go.
Dessa rädslor föföljer mig vart jag än går, jag vill bara leva normalt och slippa alla rädslor. Det är hemskt att hela tiden gå på helspänn. Faran kan lura bakom nästa hörn. Mina rädslor har blivit ett kretslopp, kan ingen bara bryta detta kretslopp. På utsidan ser allt bra ut, men på insidan är det kris. Jag berättar inte för någon utom den jag litar på mest . Linnéa min lilla älskling!
Ferre!
Va på fest hos linnéa i lördags..det var grymt kul..drack för första gången..shit linnéa vad hände med nykteristerXD Träffade grymt köna människor och det var både mys och skoj! helt klart en minnesbar kväll! grattis älskling!
Match i söndags..vinst mot kolpenäs med 9-4,,skoj som faen. gick bra men kände sig lite sliten..
idag var jag i skolan hela dan typ..astråk..kom hem och skulle göra läxor, men jag har fortfarande inte börjat, shit vad lat man är .. snart bär det av på träning! sjukt jobbigt men hoppas det blir skoj..
beslutsångest. vet inte riktigt vad jag ska göra:S
puss
tjingeling
Match i söndags..vinst mot kolpenäs med 9-4,,skoj som faen. gick bra men kände sig lite sliten..
idag var jag i skolan hela dan typ..astråk..kom hem och skulle göra läxor, men jag har fortfarande inte börjat, shit vad lat man är .. snart bär det av på träning! sjukt jobbigt men hoppas det blir skoj..
beslutsångest. vet inte riktigt vad jag ska göra:S
puss
tjingeling
